Kärlek...

Vet ni vad? Jag är så kär i Dixie Chicks att det nästan gör ont! De är så coola, så bra, så fantastiska! Dokumentären "Shut up and sing" är mer eller mindre en och halv timma av rysningar, glädje och tårar. Underbart!! Det är nästan lite sjukt, jag vet.



Jag vill tillbaka till Stocketitt och konserten, och jag vill sjunga och spela med mina underbara vänner! Dixie Chicks väcker sångerskan i mig som inget annat. Om jag någon gång tappar lusten att sjunga och spela -ge mig Dixie Chicks är ni snälla, för mest troligt har jag i sådana fall tappat bort både skivorna och DVD'erna...

GAAAH!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0